mindprisoner.blogg.se

En blogg om retorik,filosofi och psykologi. Allt ifrån tankar om varför folk är fientliga mot tiggare, hur man på bästa sätt står upp för de svaga till hur sverigedemokraterna kom till makten med bibeln

hur kan man må bättre?

Jag vill följa upp mitt senaste inlägg. "min kärleksångest".
Tyckte det kanske kunde låta lite deppigt. och för er som känner mig så går det ju inte att lämna det så. 
Så jag vill berätta om hur jag började må bättre. Inte bara vad gäller kärleksångest, utan ångest överlag. 
Det som fick mig att börja må bättre var att jag började fundera på vad folk menade när dom sa "ta hand om dig!".
Då tänkte jag "jaha....hur fan gör jag det då?..."
så det jag gjorde var att jag funderade på vad som får mig att må bra. Sedan bestämde jag mig för att varje dag göra något av de sakerna. För det som slog mig var att jag sedan länge slutat göra dessa saker. 
Jag hade slutat sjunga, skriva, läsa, lyssna på musik....Det vill säga att jag slutat ta hand om mig själv. 
Och så bestämde jag mig för att i min dagbok under rubriken "hur har du gett dig själv kärlek idag?" skriva vilka av sakerna jag gjort under dagen. 
Och om det kanske inte blev någonting den dagen alls, så gjorde det inget. För imorgon är en ny dag, vilket innebär en ny chans. Hur pissig denna dagen än har varit så är imorgon en annan dag. 
En dag i taget. Ett ögonblick i sänder. 

om min kärleksångest

jag har lärt mig en sak om kärlek under de 26 år som jag levat. Och det är att det inte är normalt att må så som jag har gjort.
Det är inte normalt att putta bort personen man tycker om ifrån sina läppar. 
Det är inte normalt att bli illamående av rädsla för att bli lämnad av en kille man känt och vart kär i två veckor. 
det är inte normalt att skära sig för att ens pojkvän dröjjer när han är iväg och träffar en vän. 
Och det är deffinitivt inte normalt att berätta detta för pojkvännen för att få sympati och kärlek. 
ja allt som står är verkligt. Och jag skäms inte. 
visst kan jag anklaga mina ex för att ha vart assholes. Men den hjärtskärande sanningen är att det är jag som har valt dom. Jag hade kunnat lämna vid första varningssignal. Men det gjorde jag inte. Istället satt jag på min balkong och rökte och grät och väntade på att "han" skulle ringa, när jag innerst inne egentligen visste att det aldrig kommer hända. Då gick jag in och lyssnade på "have a little faith" och lutade mig mot en tro att han kanske bara är blyg. Men jag visste att det inte heller va sant. han va bara inte intresserad. på så sätt orsakade jag mig själv smärta. 
Man tar emot den kärlek man tror att man förtjänar. Och jag tror att jag äntligen börjat förstå. 

när det du gör inte är tillräckligt

Ibland är det man gör inte bra nog för någon i ens liv.
Men vad händer om man faktiskt gör det som personen klagar på att man inte gör?
Tja...antingen kan man göra som Elaine Eksvärd rekomenderar- att varje dag säga något man gjort som personen önskar att man gör.
Eller så slutar man att göra det. Då kan jag garantera dig att personen kommer sluta klaga. 
Låt säga att personen klagar på att du aldrig städar. När du slutar göra det så dyker det upp ett hav av damråttor. 
Då kan jag garantera att personen får se kontrasten till hur det ser ut när du städar vs när du inte gör det. 
Väldigt ofta hade man vänt ut och in på sig själv och istället  städat som en galning för att visa att man är duktig. Men personen ser ju ändå inte att man gör det, så vad spelar det för roll. Kryp upp i soffan med en kopp te istället, och låt argumentationen sköta sig själv!