mindprisoner.blogg.se

En blogg om retorik,filosofi och psykologi. Allt ifrån tankar om varför folk är fientliga mot tiggare, hur man på bästa sätt står upp för de svaga till hur sverigedemokraterna kom till makten med bibeln

tala om det negativa

En sak står klart. 
Det finns positiva och negativa saker i världen. 
Det är en fakta. 
Det är viktigt att tala om de negativa sakerna. De kännslor som vi vill kalla negativa. 
Sådant som sorg, illska, svartsjuka och avundsjuka. 
För jag tror vi i dagens samhälle har missuppfattat hela den här grejjen med positivt tänkande. 
TIll exempel: låt säga att jag och min pojkvän har gjort slut, och så kommer någon och säger "ja....men du har ju så många vänner som tycker om dig". 
Ja, det kanske man har. Men vad har det med det med min sorg över att min och mitt ex relation precis tagit slut?
Klart jag är glad att jag har mina vänner, men det tar inte bort det faktum att jag också är ledsen över uppbrottet.
Så då får man tala om uppbrottet. Vad i det kan vara bra? Att jag är ledsen kanske är ett tecken på att det ändå vart en bra relation? (om jag inte vart ledsen kanske det inte var en så bra relation trotts allt).
Det finns bra och dåliga saker i allt.
Men vi måste våga tala om dom dåliga, innan vi kan gå vidare till att tala om dom bra.
Det är ett sätt att bearbeta och komma till betydelsefulla insikter.
För om vi inte gör det så lär vi oss aldrig hantera det negativa. Och om vi fortsätter trycka undan det negativa så kommer vi aldrig lära oss hur vi ska hantera det. Och vad händer då? Så fort något negativt dyker upp så blir vi nervösa. Och då trycker vi undan det. Och då läggs det på lager. Och till slut så blir det överfullt, och så exploderar all illska vi har samlat på oss. och det är inte rättvist mot ens omgivning. och framförallt inte mot sig själv. Så tala om det negativa- låt det svida- ta dig igenom det- och kom ut på andra sidan lite mer förstående och välmående. För det förtjänar du!
Kram! 


du är inte konsekvenserna

Inom filosofin så pratar man om de som tänker att det som räknas är konsekvenserna , och de som tänker att det är intentionerna som räknas. 
Själv tänker jag att så länge intentionerna är goda, så behöver nödvändigtvis inte konsekvenserna alltid vara ultimata. 
Jag tänker att om man skalar bort vad en person gör och vad det får för konsekvenser, så finns bara intentionerna kvar. Och jag tänker att en persons tankar och intentioner säger mycket om vem man är. 
Ibland tänker jag att jag "måste vara en bra person" genom att göra det som får bra konsekvenser. 
Och med bra konsekvenser så har jag tänkt det som gör andra glada, och så som de förväntar sig att jag ska handla. 
Denna besatthet av konsekvenser har fått mig att på något sätt glömma att den jag är i mig själv duger. 
Den jag är= det jag tänker, mina värderingar, mina intentioner.
T.ex: Jag har en i min närhet som hela tiden går runt och tänker på personer som hen tycker om. 
Hen vill göra massa saker för dom hela tiden, men vet inte vad, så därför blir det inget gjort. 
Men bara att höra att hen har dessa tankar gör att jag känner sådan ömhet för hen, och tänker att hen är otroligt fin och omtänksam.

Och för den delen.... även om jag kanske har en hetsig debatt med till exempel min mamma, och vi råkar på kant med varandra- så är det ju inte det som är min intention. Det kanske blir konsekvensen av det, men min intention var kanske att försöka förklara hur jag tänker angående en viss sak, och på så sätt lära känna mig djupare, och jag henne. 
Men detta var ju såklart svårt att förutspå när jag tog upp samtalsämnet. 

För grejjen med för mycket fokus på konsekvenser är också att man gör det väldigt enkelt för sig själv att bli sårad. 
Som att påbörja en relation med en person som du vet att du inte kan lita på. 

För vad händer? Jo...när du tänker på att du ska få bästa möjliga konsekvens- så försätter du dig i en position där du antingen kan lyckas eller misslyckas.
Och om man dessutom har en föreställning om att "man är vad man gör"....ja med den logiken så blir ju förmodligen tanken "jag misslyckades= jag är dålig". 
Så var snäll mot dig själv, och gör inte så mot dig själv. 

Såklart finns det också situationer där man faktiskt kan veta konsekvenserna, så dessa är ju såklart undantag.

Men min poäng är: Du är inte vad du gör! Var snäll mot dig själv

Kram


 

En dag i taget

Jag vet...folk tjatar om det hela tiden! Förlåt att jag också gör det!
Men jag tänker nu istället tala om HUR jag gjorde för att leva en dag taget: 

När jag mår dåligt så blir det lätt som att dagarna smälter samman. 
Något som oroar mig kanske har hänt. Jag lägger mig orolig, och vaknar orolig.
Så var det i alla fall innan. 
Nu har jag kommit på att vad som fungerar för mig är att skriva dagbok. 
På så vis manifesterar jag att en dag är slut. 
Det som oroar mig kanske är kvar, men skillnaden är min attityd till att att idag är en ny dag att ta hänsyn till vad just den bär med sig. 
Och i dagboken skriver jag vad som har hänt, tankar och vad jag har gjort idag som jag mår bra av.
Och med "vad jag mår bra av" menar jag att jag aktivt har satt mig ner för att göra aktiviteten och samtidigt tänkt "Nu ska jag göra detta, och jag gör det för mig själv, för att jag mår bra av det". 
Och kommer jag på att jag inte har gjort något, så har jag i alla fall skrivit dagboken. 
Och om inte ens det....då är det en ny dag imorgon. 
Alltså har det blivit ett sätt för mig att påminna mig själv om att varje dag är en ny chans så att säga. 
Ny chans att göra det jag mår bra av. För ibland är det lätt att glömma det. 
Och viktigt här är att göra saker som har ett INTRINSIKALT värde. 
Alltså något som i sig är roligt. INTE att göra något för att det leder till något som slutligen leder till något som gör dig glad.