Vissa människor tycker kultur är onödig.
Jag motsäger mig detta påstående.
Jag tänker för det första på vad man menar med kultur.
Kultur för dessa människor är ofta synonymt med underhållning.
Sedan undrar jag vad man menar med "onödig".
Jag tolkar de flesta som att de menar att kulturen är "meningslös".
Såklart beror det på vad man menar.
Jag anser att kultur fyller en otrolig viktig funktion.
Det enda jag kan säga är sättet jag vet att den till och med har gjort mig till en bättre medborgare.
Här kommer exempel på ett par tillfällen:
Jag motsäger mig detta påstående.
Jag tänker för det första på vad man menar med kultur.
Kultur för dessa människor är ofta synonymt med underhållning.
Sedan undrar jag vad man menar med "onödig".
Jag tolkar de flesta som att de menar att kulturen är "meningslös".
Såklart beror det på vad man menar.
Jag anser att kultur fyller en otrolig viktig funktion.
Det enda jag kan säga är sättet jag vet att den till och med har gjort mig till en bättre medborgare.
Här kommer exempel på ett par tillfällen:
1.
I lågstadiet fick jag och min klass under engelskalektionen läsa om bandet Queen och dess sångare som dog i sjukdomen Aids.
Jag kom hem till mamma och sa "På engelskalektionen idag fick vi lyssna på ett band. Dom hade en jätterolig låt! Dom sjöng såhär: `Oh mamma mia mamma mia mamma mia let me go! ´
Hon berättade ännu mer för mig om Freddies öde, och jag fick en enorm respekt och kände ödmjukhet för personer som fick lida innan man förstod Hiv/Aids natur och uppkomst.
Jag funderade på om man kunde applicera detta på något som pågår idag, som människor kanske får lida onödigt mycket för.
2.
Under gymnasiet hade jag en bästa vän som var manodepresiv.
Ibland sov hon över hos mig. Ibland vaknade vi på morgonen och hon orkade inte gå till skolan, så jag åkte utan henne, och hon låg kvar hemma hos mig och sov.
De gånger hon inte var hos mig, men vi skulle ses, ringde hon ofta och avbokade, då hon var för trött.
Under den perioden lyssnade jag enbart på White stripes och kollade på serien Andra avenyn.
White stripes var de enda som under den perioden gav mig mod att acceptera tillvaron av sorg över min bästa väns dåliga mående. Andra avenyn blev en tillfällig paus att få lägga mina egna bekymmer åt sidan och få leva mig in i karaktärernas liv. Ibland behövs det också, för att komma tillbaka och se sina problem med en viss distans denna gång.
3.
Mamma spelade låten "juanita" av "hoolabandoola band" för mig.
Hon berättade om spanska inbördeskriget, vilket låten handlade om.
Detta hade jag nog aldrig kommit på själv.
I korthet fick jag veta att låten var en låtarnas motsvarighet till Titanic.
4.
Min första DVD film var "Hair".
Jag och mamma köpte den på Indiska minns jag.
Jag älskade livsglädjen George Burger hade och ville sprida vidare den.
Jag blev djupt berörd av
det tragiska öde han genomled- att dö i ett krig han inte förstod.
Det var det ingen som gjorde.
Jag har sedan dess funderat mycket på vad krig har haft för roll i människans liv.
Varför krigar vi? Vad fyller det för funktion? Kan vi hindra det?
Vi behöver kultur då den är en spegling av samhället som det är, och som det har varit.
Den är historier som vi inte får glömma (schinders list t.ex).
Den väcker starka existensiella frågor som är nödvändiga att vi ställer oss själva.
Att skapa kultur kan för många vara en livräddare då det är det enda sättet vissa kan utrycka sig på.
Den ger oss kraft och styrka att ta tag i saker som är nödvändiga (hur många har inte lyssnar på en låt för att pumpa upp sig inför ett svårt samtal, behövt peppande musik i öronen på gymmet eller äta glass till en romantisk komedi för att orka med de nödvändiga strider man behöver ta för att världen ska bli en bättre plats?).
Kultur fyller en så mycket viktigare funtion än att bara vara "underhållning"
I lågstadiet fick jag och min klass under engelskalektionen läsa om bandet Queen och dess sångare som dog i sjukdomen Aids.
Jag kom hem till mamma och sa "På engelskalektionen idag fick vi lyssna på ett band. Dom hade en jätterolig låt! Dom sjöng såhär: `Oh mamma mia mamma mia mamma mia let me go! ´
Hon berättade ännu mer för mig om Freddies öde, och jag fick en enorm respekt och kände ödmjukhet för personer som fick lida innan man förstod Hiv/Aids natur och uppkomst.
Jag funderade på om man kunde applicera detta på något som pågår idag, som människor kanske får lida onödigt mycket för.
2.
Under gymnasiet hade jag en bästa vän som var manodepresiv.
Ibland sov hon över hos mig. Ibland vaknade vi på morgonen och hon orkade inte gå till skolan, så jag åkte utan henne, och hon låg kvar hemma hos mig och sov.
De gånger hon inte var hos mig, men vi skulle ses, ringde hon ofta och avbokade, då hon var för trött.
Under den perioden lyssnade jag enbart på White stripes och kollade på serien Andra avenyn.
White stripes var de enda som under den perioden gav mig mod att acceptera tillvaron av sorg över min bästa väns dåliga mående. Andra avenyn blev en tillfällig paus att få lägga mina egna bekymmer åt sidan och få leva mig in i karaktärernas liv. Ibland behövs det också, för att komma tillbaka och se sina problem med en viss distans denna gång.
3.
Mamma spelade låten "juanita" av "hoolabandoola band" för mig.
Hon berättade om spanska inbördeskriget, vilket låten handlade om.
Detta hade jag nog aldrig kommit på själv.
I korthet fick jag veta att låten var en låtarnas motsvarighet till Titanic.
4.
Min första DVD film var "Hair".
Jag och mamma köpte den på Indiska minns jag.
Jag älskade livsglädjen George Burger hade och ville sprida vidare den.
Jag blev djupt berörd av
det tragiska öde han genomled- att dö i ett krig han inte förstod.
Det var det ingen som gjorde.
Jag har sedan dess funderat mycket på vad krig har haft för roll i människans liv.
Varför krigar vi? Vad fyller det för funktion? Kan vi hindra det?
Vi behöver kultur då den är en spegling av samhället som det är, och som det har varit.
Den är historier som vi inte får glömma (schinders list t.ex).
Den väcker starka existensiella frågor som är nödvändiga att vi ställer oss själva.
Att skapa kultur kan för många vara en livräddare då det är det enda sättet vissa kan utrycka sig på.
Den ger oss kraft och styrka att ta tag i saker som är nödvändiga (hur många har inte lyssnar på en låt för att pumpa upp sig inför ett svårt samtal, behövt peppande musik i öronen på gymmet eller äta glass till en romantisk komedi för att orka med de nödvändiga strider man behöver ta för att världen ska bli en bättre plats?).
Kultur fyller en så mycket viktigare funtion än att bara vara "underhållning"