Hej!
Jag har nyss tänkt på det där med att leva på landet vs storstaden.
De flesta kan väl hålla med om att man någon gång sett en bild någon lagt upp på när de ligger vid stranden, eller är ute i en otroligt vacker skog. Man har genast gillat bilden eller kommenterat något i stil med "åh vad härligt det ser ut!"
Och visst är det lite drömmen. Att ha den lugna sköna miljön runt omkring sig hela tiden.
Men ändå så sitter folk och kommenterar dessa bilder från sina lägenheter i sina dåligt isolerade lägenheter från storstäderna..... Jag förstår inte riktigt.....
Kanske är det så att man bodde .i mindre stad/by tidigare...och sedan var man på en mini-semester i en storstad.
och då gick man runt och gjorde massa roliga saker. och det var det.
Men så tänkte man inte på att det är en helt annan sak att leva i det än att vara på semester.
Vardagen blir annorlunda.
man kanske inte tänker på att i en storstad är det aldrig tyst.
man är aldrig ensam. Om man vill gå på promenad och rensa tankarna kan man max gå 50 meter utan att möta en annan människa.
Om man åker bil är det många andra bilar man ska trängas med.
Om man åker kommunalt är det folk att förhålla sig till och man måste räkna med att vart man än ska får man räkna med att det tar en timme dörr till dörr (om man inte är rik och har råd med en lägenhet nära centrum).
Om jag får tala från egen erfarenhet....nu har jag bott i både stockholm och göteborg.
Storstäder har sin charm såklart. Men efter ett tag blir det slitsamt.
Och för att inte tala om kommunikationen....folk är alltid på väg i storstäderna...och de gångerna man träffar folk och faktiskt kan prata så är det med sina vänner när man är ute. så där sitter folk i sina separata kompis-gäng och hänger och passar på att få lite social tillfredställelse....men inte direkt som att de vänder sig om och pratar med något annat gäng....
och det är sällan man hittar någon som bara strosar omkring och som man kan spontant kan stoppa och ha ett meningsfullt samtal med.
jo, en gång hade jag det! ....det var en som kom med samma tåg som jag som undrade vart spårvargnarna låg....
...hon kom ifrån världsmetropolen kalmar.....
Nä, nu kör vi lite Billy Joel på svenska!
ha det gott nu folk!
Jag har nyss tänkt på det där med att leva på landet vs storstaden.
De flesta kan väl hålla med om att man någon gång sett en bild någon lagt upp på när de ligger vid stranden, eller är ute i en otroligt vacker skog. Man har genast gillat bilden eller kommenterat något i stil med "åh vad härligt det ser ut!"
Och visst är det lite drömmen. Att ha den lugna sköna miljön runt omkring sig hela tiden.
Men ändå så sitter folk och kommenterar dessa bilder från sina lägenheter i sina dåligt isolerade lägenheter från storstäderna..... Jag förstår inte riktigt.....
Kanske är det så att man bodde .i mindre stad/by tidigare...och sedan var man på en mini-semester i en storstad.
och då gick man runt och gjorde massa roliga saker. och det var det.
Men så tänkte man inte på att det är en helt annan sak att leva i det än att vara på semester.
Vardagen blir annorlunda.
man kanske inte tänker på att i en storstad är det aldrig tyst.
man är aldrig ensam. Om man vill gå på promenad och rensa tankarna kan man max gå 50 meter utan att möta en annan människa.
Om man åker bil är det många andra bilar man ska trängas med.
Om man åker kommunalt är det folk att förhålla sig till och man måste räkna med att vart man än ska får man räkna med att det tar en timme dörr till dörr (om man inte är rik och har råd med en lägenhet nära centrum).
Om jag får tala från egen erfarenhet....nu har jag bott i både stockholm och göteborg.
Storstäder har sin charm såklart. Men efter ett tag blir det slitsamt.
Och för att inte tala om kommunikationen....folk är alltid på väg i storstäderna...och de gångerna man träffar folk och faktiskt kan prata så är det med sina vänner när man är ute. så där sitter folk i sina separata kompis-gäng och hänger och passar på att få lite social tillfredställelse....men inte direkt som att de vänder sig om och pratar med något annat gäng....
och det är sällan man hittar någon som bara strosar omkring och som man kan spontant kan stoppa och ha ett meningsfullt samtal med.
jo, en gång hade jag det! ....det var en som kom med samma tåg som jag som undrade vart spårvargnarna låg....
...hon kom ifrån världsmetropolen kalmar.....
Nä, nu kör vi lite Billy Joel på svenska!
ha det gott nu folk!