mindprisoner.blogg.se

En blogg om retorik,filosofi och psykologi. Allt ifrån tankar om varför folk är fientliga mot tiggare, hur man på bästa sätt står upp för de svaga till hur sverigedemokraterna kom till makten med bibeln

Självmord

Innan någon missförstår: 
Jag har all sympati till varför folk inte orkar leva. Jag förstår vart det kommer ifrån. 
Denna text handlar om utomståendes perspektiv, vilket är ett annat. 

Allright. Let's do this. 
Låt oss tala om att självmord. 
Det är ett tungt ämne- så innan vi börjar tar vi ett andertag. 

Andas in 4sek. 
Håll andan 4sek
Andas ut 4sek
håll andan 4 sek
(Och från början). 


Självmord. Det är ett laddat ämne. Det är existensiellt jobbigt att prata om. 
Men uppenbarligen är det något som tar emot när man tänker på det. 
Något säger att man förstår känslorna som ledde till självmord, men ändå tycker det är något fel med det. 
Man vill ju inte erkänna att man känner så, med risk för att låta dömande. 
Men uppenbarligen är det något.
Man hade ju till exempel inte rekomenderat det till en vän. 
En person som försöker begå självmord kan antingen ropa på hjälp, eller verkligen vilja. 
Vissa tror att det är enda sättet att få folk att ta en på allvar.
Vissa begår självmord i tron att det är enda vägen ifrån livet (som det är just nu). 
Jag skulle villja leka med tanken om självmordstankar som ett symptom. 
Depression och ångest är förödande. 
Det är klart att om man lever med det så känns livets krav så meningslösa till den grad att det blir överväldigande. 
"Vad är ens meningen?!" har nog alla fått svara på. 
Poängen här är att självmordstankar är symptom på något annat (depression,ångest, ohållbar livssituation). 
Tanken är också att det som självmordstankar är ett symptom på går att bota (eller lindra). 
Sedan fungerar det sällan att peppa någon med självmordstankar. 
De med självmordstankar har ibland tankarna då folk inte tagit personerna på allvar när de säger att de mår dåligt. 
Att ytterligare en person inte vågar ta i ämnet underlättar inte. Nödvändigtvis förvärrar det inte heller, men man vill ju oftast hjälpa. 
Det bästa att göra är att lyssna och vara öppen med vad man känner om det personen berättar om. 
"Det låter riktigt tufft". 
Efter man gjort det kan man prata vidare. 

Viktor frankel säger i "livet måste ha en mening" : om man vill att en människa ska skratta måste man ge honom en anledning att skratta. Likadant är det med livet. Om man vill att någon ska fortsätta leva måste man ge honom en anledning till det. 

Det kan vara vad som helst. 
Det behöver inte vara någonting som är just nu. Det kan vara att leva för att slutföra boken som vart viktig för en. 
Det kan vara att leva för att man alltid velat ha barn, men aldrig tagit tag i att försöka. 
Men det måste vara utifrån personen själv och dennes preferenser och värderingar. 

Jag förstår att en del inte ser någon väg ut ur sin livssituation. 
Och ibland är samhällets värderingar skeva och bidrar till onödigt lidande. 
Ibland är det ens personlighet som gör en person stresskänslig eller ger anlag för ett beteende som leder mot ohållbar livssituation. 
Men hjälp finnas att få. Ibland behöver man hjälp, eftersom man ibland behöver ligga på som fan för att få hjälp, vilket man inte orkar om man redan mår dåligt. 
Men livet är viktigt. Det finns inte en enda person som lämnat jordelivet utan avtryck på ett eller annat vis. 
Så när det är jobbigt: fokusera på att leva för att ge det avtryck som du vill. 
Ditt liv är viktigt. Just i detta nu som du läser detta sitter du med livserfarenhet som ingen annan har. 
Ingen annan har vart med om exakt det du har i exakt den ordningen du har. 
Visst finns det andra som har förlorat en familjemedlem. Men de hade inte just specifikt den familjemedlemmen du hade och er speciella relation. 
INGEN KAN ERSÄTTA DIG! 

Nu blev jag trött. Det är tungt ämne. 
Men nu går vi och tar en kopp te och återhämtar oss! Kram! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: