För en del kan det låta konstigt när man säger att man är för yttrandefrihet.
"verkligen?! Mot alla odds?! Även om folk far illa av det?!?! Är du lite dum i huvudet?!"
"verkligen?! Mot alla odds?! Även om folk far illa av det?!?! Är du lite dum i huvudet?!"
svar: ja (även på den sista frågan. Att påstå sig enbart vara klok är att vara MYCKET dum i huvudet- så jag säger att jag är lite dum i huvudet ;) )
tillbaka till sakfrågan:
varför är jag nu för yttrandefrihet och vad menar jag med detta?
låt mig måla upp ett scenario:
Anna är en 25 årig tjej( två X kromosome). Hon lider av en fobi för blod. Det hela började med att hon bara fick en lätt oro som eskalerade och blev mer och mer inte siv. På senare tid har fobin blivit så pass allvarlig att när någon bara säger "cut it out!" så svimmar Anna.
"vad har detta med yttrandefrihet att göra?" Tänker någ någon nu.
Detta har med yttrandefrihet att göra på så vis att personer har rätt att säga vad de vill.
vissa hade nog argumenterat att man bör ta hänsyn till Annas tillstånd och försöka undvika att utsätta henne för emotionell stress.
vissa hade nog argumenterat att man bör ta hänsyn till Annas tillstånd och försöka undvika att utsätta henne för emotionell stress.
Här är det jag menar är den hårda verkligheten:
folk har rätt att säga "cut it out". Anna har ingen mänsklig rättighet att vara skyddad från den emotionella stressen som folks frihet att säga "cut it out" orsakar henne.
Med detta sagt har man frihet att tycka vad man vill om detta faktum (så som att folk kanske ändå kan försöka undvika att orsaka varandra dåligt mående om det är möjligt).
Detta är vad jag menar när jag säger att jag är för yttrandefrihet. Folks kännslor finns och kan tas till hänsyn till en viss gräns, där folks egna männskliga rättigheter träder in och människan själv får fatta beslut över hur denne vill hantera situationen och agera.
Med detta sagt har man frihet att tycka vad man vill om detta faktum (så som att folk kanske ändå kan försöka undvika att orsaka varandra dåligt mående om det är möjligt).
Detta är vad jag menar när jag säger att jag är för yttrandefrihet. Folks kännslor finns och kan tas till hänsyn till en viss gräns, där folks egna männskliga rättigheter träder in och människan själv får fatta beslut över hur denne vill hantera situationen och agera.
för att citera Esmeralda från Ringaren i Notre dame: RÄTTVISA!