mindprisoner.blogg.se

Om jag skulle beskriva mitt liv med två ord hade det varit - Psykisk ohälsa.

Jag har kämpat emot all psykisk smärta i över 7 år och idag är jag 17 år gammal & sjukskriven. De senaste året har det övergått till fysisk smärta, något jag aldrig trodde skulle ske.

 

Sen jag var 10 år har jag alltid känt att något är fel men jag kunde aldrig sätta finger på vad. Jag mådde bara så fruktansvärt dåligt inombords och fick utbrott var och varannan dag här hemma i huset. Jag kände mig konstig & annorlunda till skillnad från alla andra. Skolan var heller inget för mig, kom aldrig upp i den nivån som andra, hade koncentrations & inlärningsproblem. Jag kände mig korkad & dum och förstod inte vad som var fel på mig. Idag 7 år senare har jag fått svar på dessa frågor. För 2 månader sen fick jag en adhd-diagnos + trotssyndrom som är en egen diagnos. wow vilken lättnad, både för mig & nära och kära.

 

I tidig ålder fick jag även sjukdomen akne som har skapat stora nackdelar för mig. Jag har fått en helt sne självbild och diagnosen BDD ( inbillad fulhet ) som jag kämpar emot varje jävla dag.

Så ångest har alltid varit en del av mig, jag har alltid mått dåligt innerst inne och tyckt att det inte finns någon mening med livet. 

Trots mitt mitt mörka hål på insidan så har det alltid glittrat om mig på utsidan. Jag har varit expert på att charma & få andra till skratt, farit & flängt runt på grund av min omänskliga energi, alltid ett leende på läpparna och spring & sprall i benen, tror inte det finns någon så energisk och pratglad individ som jag var. Men nu är det livet över, den person som jag var existerar inte längre, min trygghet har tagits ifrån mig.

 

För 10 månader sedan gick jag in i väggen, hade ingen aning om att psykisk smärta & stress i en längre period kunde göra en såhär sjuk. 

Det finns många faktorer till varför det blev som det blev. Bland annat mobbning, kränkningar, svek, otrohet, långvarig stress från jobb, BDD = en människas hjärna klarar inte av att ta hur mycket som helst, men den största faktorn är adhd. Då adhd & utmattningsdepression har ett samband. Folk som har adhd har större sannolikhet att gå in i väggen eller drabbas av annan typ av psykisk ohälsa. Jag har haft oturen att drabbas av BDD, depression & utmattning.

När man har adhd går hjärnan på högarv dygnet runt, man får aldrig mental vila. För mig var det att jag inte kunde känna av trötthet. Hela mitt liv var ett enda galet race vilade aldrig & har aldrig gjort!!! Så den här stressen inom mig har pågått under flera års tid, utan att jag ens visste om det. Jag trodde att min energi inte kunde ta slut.....men tydligen så kunde den det.

 

Kontrasten mellan dåtid & nutid gör så jävla ont. Från socialråtta, vara med på varenda tillställning, aktiv 24/7 till sängliggandes med 0 energi/ glädje + fruktansvärda smärtor i kroppen.

Tror ej folk förstår hur sjuka fysiska besvär det är som står på spel. 

Domningar, hjärtklappningar, yrsel, migrän, förlamning, kramper, ingen talförmåga - listan är lång!!!!!!!!!!!

För att beskriva kort hur det är att vara utbränd så är det en enorm trötthet som inte går att sova bort, man är även låg & nedstämd och hjärnan fungerar inte för 5 öre. Man blir galen och bara vill krypa ur sitt egna skinn!!!!

Förut var sociala sammanhang det bästa jag visste, nu är det de värsta!!!

 

Jag känner mig inte som mig själv och har inte gjort på 10 månader. Jag kan inte jobba, gå i skolan, träffa vänner, träna!!! Fest & umgänge existerar heller inte.

Jag nämnde ju ovan att jag alltid har mått dåligt innerst inne samt haft en depression = självmordsförsök 2016) men det har aldrig förhindrat mig eller varit på den nivån som det är idag, för innan hade jag åtminstone energi & lust samt kunde klara av det vardagliga livet, det fanns mycket som var kul, men just nu fungerar ingenting och det finns inget som är roligt längre. Den fysiska smärtan är i vägen och det känns som att det aldrig blir bättre. Vården har även varit en faktor till sämre mående, som är en helt annan historia men nu har jag äntligen efter 6 månaders väntetid fått adhd medicin som dom säger ska hjälpa, men hjälp för utmattning & depression får jag inte.

 

Jag vet helt ärligt inte vad som ska hända med mig, just nu ser jag bara mörker och ingen vits med att leva. Jag tänker varje dag på att avsluta mitt liv för vad är det för liv att leva om man ändå inte kan göra något? Det är redan som om jag vore död, jag existerar inte, jag syns ju inte någonstans förutom hemma i mitt eget hus.

- kommer jag någonsin att må bra igen? 

- Kommer jag att få energi igen? 

- Kommer min hjärna alltid vara såhär seg? Kommer mina ögon alltid vara såhär trötta & hängiga?

- Hur känns det ens att vara glad & pigg? 

- Är det verkligen värt att fortsätta kämpa?

- Skulle folk ens bry sig om jag dog?

 

Sådana typer av frågor cirkulerar runt i huvudet på mig dagligen.

Jag blir gråtfärdig när jag tänker på hur min situation ser ut. Jag är 17 år? Mitt liv har inte ens börjat. Man ska inte behöva sjukskriva sig från skolan på grund av utmattning i den här tidiga åldern, det är bara något som inte ska ske!!!

Men samtidigt har detta fått mig att inse att vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa, vare sig ålder, jobb, personlighet, bakgrund etc.

Vissa har otur, vissa inte. Att jag blev en av dom drabbade har jag än idag svårt att acceptera, det är en enorm sorg och jag vet inte om jag orkar fortsätta kämpa, det gör för ont.

 

//Amanda Lundberg 

17 år