mindprisoner.blogg.se

I en grav finns en kista, med ett ungt kärlekspar bredvid varandra i den. Flickan har en dolk i sitt bröst och pojken gift i sitt blod. Hur de hamnade där skulle kunna vara ett fall från Cluedo, men detta är slutet på Shakespeares Romeo och Julia. Trots detta slut har historien mycket att säga om kärlek. Men vi måste ta det från början för att kunna lösa hur detta gick till. 


När Romeo och Julia träffas på en maskerad blir de blixtförälskade i varandra utan att känna till att deras familjer länge legat i konflikt med varandra. Så fort detta framkommer börjar jakten på ett sätt att ändå kunna få vara tillsammans, vilket tycks omöjligt. Julias föräldrar har redan bestämt sig för att gifta bort henne med greve Paris och Julias kusin Tybalt utmanar Romeo och hans kamrater till en duell, något lagen förbjudit. Romeo försöker stoppa slagsmålet men förlorar sin kamrat Mercutio i striden. Romeo beslutar sig för att slåss och får sin hämnd på sin kamrat genom Tybalts död. Romeo blir som straff förvisad och gömmer sig i närliggande stad. Julia i sin tur tar hjälp av en präst som föreslår att hon tar ett elixir för att simulera sin egen död så hon kan undvika att gifta sig med Paris så Romeo istället kan hämta henne så de kan leva tillsammans. Men Romeo får aldrig besked om planen, utan tror att Julia är död och går därför ner i hennes grav och förtär ett gift för att kunna vila i frid bredvid sin älskade. Julia vaknar och inser att Romeo är död. I förtvivlan lyfter hon sin dolk och penetrerar den in i bröstet så den träffar hjärtat så också hon dör. 


Det första som ögat lägger märke till är att det finns ett tydligt koncept av själsfränder. Det finns alltså bara en enda stor kärlek. I en tid då arrangerade äktenskap var normen är detta högst intressant. Romeo och Julia talar ständigt om att de hellre dör än är ifrån varandra, vilket är förståeligt om man ska förstå kärlek i konceptet av själsfrände. Ingen hade nog velat leva utan kärlek. Kärlek kan i berättelsen därmed också tolkas som en dragningskraft. 


Ett annat tema är hur kärlek ständigt beskrivs som en motsats till hat. Deras familjer hatar varandra, vilket skulle kunna driva Romeo och Julia att skiljas åt. Nu är dock fallet så att Romeo och Julia älskar varandra och försöker hålla samman trots alla hinder. De talar om giftemål och att svära evig kärlek till varandra, vilket ger ett intryck av att de uppfattar kärlek som ett aktivt verb: Kärlek är någonting man gör och visar till den man älskar. Man kan då förstå Julias motstånd till ett arrangerat äktenskap då hon ser det som att man måste visa kärlek. 


Romeo nämner att kärlek gör en mjuk. När han försöker stoppa striden som Tybalt startat blir det tydligt vad Romeo menar. Romeo hade antagit Tybalts utmaning om Julia inte funnits i bilden. Men när Romeo beslutar sig för att ändå strida blir det tydligt att kärlek också kan agera som bensin på eld. Romeos vänskapskärlek till Mercutio får honom att ändå vilja strida.

Julias kärlek till Romeo gör henne blind för att hans felade i att döda hennes kusin. Julia vägrar tala illa om Romeo och de behåller båda sin naiva och optimistiska syn på kärleken. Det unga parets beskrivning av varandra ger ett intryck av att kärlek påverkar ens syn på omvärlden. Oavsett hur illa livet än må vara, så finns det hopp om en framtid så länge man är med den man älskar. Romeo och Julia talar ständigt om hur förödande det är att vara isär. Romeo får dock reda på hur kärlek även kan vara en stärkande kraft oavsett frånvaro av kärleksobjektet när han tror att Julia är död och bryter ihop. Romeo köper gift för att kunna vara med sin älskade i döden eftersom livet enbart verka sätta hinder för detta. När Julia vaknar och ser Romeo död kan man få uppfattningen av att hon tror sig ha ett enda val: att ta livet av sig hon också. 


Ännu återstår frågan hur frånvaro av kärlek kan leda till sådan förtvivlan att det slutar med döden. För att försöka förstå Romeo och Julias död kan vi jämföra med hur kärlek gestaltas i Margareta av Navarras Heptaméron (1492-1549). I den historien säger en att människorna i byn kommer utan tidsfördriv gripas av förtvivlan, som är en obotlig sjukdom. Frågar man Julia så hade hon nog instämt i detta påstående. Kanske är det synen på förtvivlan som en sjukdom som göra att Romeo och Julia tar livet av sig. De ser ju det som att de aldrig kommer att sluta vara förtvivlade för att de är åtskiljda. Med den logiken kan man förstå Romeo och Julias situation som analog med någon som önskar assisterat självmord pga kronisk smärtsam sjukdom. 


Vidare skriver Margareta om att folket i byn underhåller sig med att berätta historier för varandra. En historia handlar om två franciskanmunkar som vill ha sex med kvinnan som ror över dom till andra sidan floden. De ger förslag för hur samlaget ska gå till. Hon säger att hon kanske är mer villig om de beviljar henne två böner: att de aldrig ska berätta om händelsen och bara ha sex med henne en i taget. Hon lurar dom att tro att de kommer ha sex men ror istället ifrån dom. Munkarna ser det som att de har blivit bedragna. Detta liknar Julias trolovade, Paris, som Julias pappa tycker sig ha blivit bedragen när Julia ”dött ifrån honom”. En motbjudande undran dyker här upp hos läsaren om man verkligen ”har rätt” till kärlek på detta sätt som beskrivs i berättelserna. 


I Heptaméron talas det också , som i Romeo och Julia, om att man tillhör varandra. Männen i byn säger när de får höra historien om munkarna att ”dessa vördiga fäder predikar för oss om kyskhet och själva vill de förföra våra hustrur”. Kyskhet ses som gott. Det är kärlek till gud. Kärlek är intensiv även här, precis som i Romeo och Julia, på det vis att man håller sig kysk och ren till en enda person. Kärlek aktivt ett verb också här. Man bör enligt byborna undvika att utbasunera vad man gjort och inte gjort sexuellt. Man ska handla i guds namn, enligt evangeliets föreskrifter. Man ska uttrycka sin kärlek så som gud anser korrekt av kärlek till gud. Guds ord är självklart någonting man ska följa då Gud själv är kärlek. Att agera mot hans ord kan tolkas som att agera med hat; och att ha en balans mellan kärlek och hat har vi lärt oss från Romeo och Julia är rent utsagt livsviktigt. 


Referenslista: