Jag har ägnat mig mycket åt inre arbete med mig själv på senaste.
Jag har tänkte dela med mig av mina generalla tankar kring att göra en inre resa.
Då kör vi:
1.Man alltid kommer att tvivla på sig själv när man börjar stå på sig, sätta gränser och säga ifrån när någonting är fel.
Du kommer bara ha tvivel mer eller mindre ofta och tvivlan kommer att vara mer eller mindre intensiv. Räkna med att tvivel kommer att dyka upp. Lär dig handskas med känslan. Påmin dig själv om att tivlet handlar om att det är obekvämt att säga ifrån, men att du trotts tvivlet kan ha rätt i sakfrågan. Jag är av tron att vi människor vet. Är någonting fel så får vi en klump i magen eller blir arga.
Jag har tänkte dela med mig av mina generalla tankar kring att göra en inre resa.
Då kör vi:
1.Man alltid kommer att tvivla på sig själv när man börjar stå på sig, sätta gränser och säga ifrån när någonting är fel.
Du kommer bara ha tvivel mer eller mindre ofta och tvivlan kommer att vara mer eller mindre intensiv. Räkna med att tvivel kommer att dyka upp. Lär dig handskas med känslan. Påmin dig själv om att tivlet handlar om att det är obekvämt att säga ifrån, men att du trotts tvivlet kan ha rätt i sakfrågan. Jag är av tron att vi människor vet. Är någonting fel så får vi en klump i magen eller blir arga.
2.Man kommer stöta på motstånd.
Folk kommer bli obekväm med ens nya jag som är modig och säger ifrån och är autenstisk.
Människor säger ifrån, ja, men oftast på ett mer mesigt sätt än de vill tro. Därför kommer det vara chockartat när någon kommer och ocensurerat säger "Detta ÄR fel!".
Folk kommer komma med argument för att du har fel.
Folk kommer komma med argument som ger "förmildrande omständigheter" ("Men det var väl knappast SÅ farligt").
De kommer gå på känslorna du har kring känslan och säga saker som "Men varför blir du så arg?".
Detta är en pressoppunerad värdering. Med denna mening är det underförstått att vara arg=dåligt.
Folk har en förvräng syn på vad ordet acceptans innebär. De ger svar som indikerar på att du borde ha en attityd som säger "gilla läget". Felet är att acceptans betyder enbart att acceptera att läget är vad det ÄR. Ingenting säger att du måste gilla ATT läget är som det är. För att citera doctor Phil: "You can not change what you don't acknowledge". Ackowledge och acceptans är närbesläktade i den bemärkelsen att man måste lägga märke till (acknowledge) att någonting är vad det är och sedan acceptera att det ÄR vad det ÄR (erkänna situationens existens).
T.ex om jag är i dålig form måste jag först lägga märke till det faktum att jag är i dålig form (acknowledge), och sedan säga att jag är i dålig form (acceptans) istället för att säga "det är okej att vara i såhär dålig form" (förnekelse).
På detta sätt är folks attityd mot vissa situationer förvrängd. Du har rätt att acceptera att en situation är fel och yttra det, utan att tycka om situationen.
3.Du kommer få återfall
Du kommer falla tillbaka till ditt föregående beteende ibland. Detta är bara ett faktum.
4.Du kommer ha en djävul och en ängel på axeln
När du fått ett återfall kommer du ha en period av att höra två röster i huvudet som argumenterar mot varandra. En röst som är ditt gamla jag som vill försvara att du föll tillbaka och var överdrivet trevlig och lät dig köras över. Den andra rösten är ditt jag du försöker bli som kommer att klanka ner på ditt gamla jag. Den rösten kommer också vara ledsen och sårad för att du misslyckats.
5. Det kommer kräva jobb av dig
Ett arbete med sig själv är någonting som du måste göra. Det är ingenting som bara händer.
Du kanske har verktygen, men du måste ANVÄNDA dom. DU måste ta upp hammaren och hamra om du vill byga ditt hus.
6. Life goes on, så du kan släppa detta med att vara "Zen"
Livet kommer att fortsätta. Det kommer hända underbara saker, fruktansvärda saker och allt där emellan. Det är ingen idé att försöka streta emot det. Att försöka vara "zen" när man fått ett dödsbesked till exempel vore bara dumheter. Det är faktiskt mindre jobbigt att tänka på det som är jobbigt än att försöka streta emot det. Visst kan det kännas som att det är lättare att låta bli att tänka på det, för du låter ju faktiskt bli att tänka på det. I slutet av dagen har du ändå gått runt och ansträngt dig för att låta bli att tänka på det en hel dag istället för att verkligen låta dig själv känna känslan fullt ut i en timme.
Du ÄR ledsen i denna situation. Erkänn att det är så.
Däremot så kan det ge en väldigt "Zen" känsla av att tillåta att en känsla att finnas. Bara andas igenom känslan och lita på att du kommer ta dig igenom känslan till andra sidan där du känner frid av att ha arbetat med känslan och accepterar den. Lyssna på känslan. Vad vill den säga? Vill sorgen över den du fått reda på dött tala om för dig att den döde betytt någonting för dig? På vilket sätt? Eller är du ledsen för att du har något otalt med personen? Hur kan du ta dig igenom den sorgen isf? Hur kan du jobba på att undvika att få något otalt med någon igen?
-På detta vis kan man bearbeta känslor. Känslorna blir rationaliserade och konkreta och du själv är i kontroll över dom, istället för att dom styr dig.
PS! Det kommer kanske krävas mer än en timme. En timme kanske var vad som behövdes den dagen eller så länge man orkade känna känslan den dagen. Imorgon, däremot, är en annan dag. Gör vad du kan IDAG däremot.
Till dig som ger sig in på en resa mot inre arbete:
Jag uppskattar arbetet du gör.
Jag hejjar på dig.
Du är modig som vågar möta dina mentala spöken.
Ta hand om dig!
Folk kommer bli obekväm med ens nya jag som är modig och säger ifrån och är autenstisk.
Människor säger ifrån, ja, men oftast på ett mer mesigt sätt än de vill tro. Därför kommer det vara chockartat när någon kommer och ocensurerat säger "Detta ÄR fel!".
Folk kommer komma med argument för att du har fel.
Folk kommer komma med argument som ger "förmildrande omständigheter" ("Men det var väl knappast SÅ farligt").
De kommer gå på känslorna du har kring känslan och säga saker som "Men varför blir du så arg?".
Detta är en pressoppunerad värdering. Med denna mening är det underförstått att vara arg=dåligt.
Folk har en förvräng syn på vad ordet acceptans innebär. De ger svar som indikerar på att du borde ha en attityd som säger "gilla läget". Felet är att acceptans betyder enbart att acceptera att läget är vad det ÄR. Ingenting säger att du måste gilla ATT läget är som det är. För att citera doctor Phil: "You can not change what you don't acknowledge". Ackowledge och acceptans är närbesläktade i den bemärkelsen att man måste lägga märke till (acknowledge) att någonting är vad det är och sedan acceptera att det ÄR vad det ÄR (erkänna situationens existens).
T.ex om jag är i dålig form måste jag först lägga märke till det faktum att jag är i dålig form (acknowledge), och sedan säga att jag är i dålig form (acceptans) istället för att säga "det är okej att vara i såhär dålig form" (förnekelse).
På detta sätt är folks attityd mot vissa situationer förvrängd. Du har rätt att acceptera att en situation är fel och yttra det, utan att tycka om situationen.
3.Du kommer få återfall
Du kommer falla tillbaka till ditt föregående beteende ibland. Detta är bara ett faktum.
4.Du kommer ha en djävul och en ängel på axeln
När du fått ett återfall kommer du ha en period av att höra två röster i huvudet som argumenterar mot varandra. En röst som är ditt gamla jag som vill försvara att du föll tillbaka och var överdrivet trevlig och lät dig köras över. Den andra rösten är ditt jag du försöker bli som kommer att klanka ner på ditt gamla jag. Den rösten kommer också vara ledsen och sårad för att du misslyckats.
5. Det kommer kräva jobb av dig
Ett arbete med sig själv är någonting som du måste göra. Det är ingenting som bara händer.
Du kanske har verktygen, men du måste ANVÄNDA dom. DU måste ta upp hammaren och hamra om du vill byga ditt hus.
6. Life goes on, så du kan släppa detta med att vara "Zen"
Livet kommer att fortsätta. Det kommer hända underbara saker, fruktansvärda saker och allt där emellan. Det är ingen idé att försöka streta emot det. Att försöka vara "zen" när man fått ett dödsbesked till exempel vore bara dumheter. Det är faktiskt mindre jobbigt att tänka på det som är jobbigt än att försöka streta emot det. Visst kan det kännas som att det är lättare att låta bli att tänka på det, för du låter ju faktiskt bli att tänka på det. I slutet av dagen har du ändå gått runt och ansträngt dig för att låta bli att tänka på det en hel dag istället för att verkligen låta dig själv känna känslan fullt ut i en timme.
Du ÄR ledsen i denna situation. Erkänn att det är så.
Däremot så kan det ge en väldigt "Zen" känsla av att tillåta att en känsla att finnas. Bara andas igenom känslan och lita på att du kommer ta dig igenom känslan till andra sidan där du känner frid av att ha arbetat med känslan och accepterar den. Lyssna på känslan. Vad vill den säga? Vill sorgen över den du fått reda på dött tala om för dig att den döde betytt någonting för dig? På vilket sätt? Eller är du ledsen för att du har något otalt med personen? Hur kan du ta dig igenom den sorgen isf? Hur kan du jobba på att undvika att få något otalt med någon igen?
-På detta vis kan man bearbeta känslor. Känslorna blir rationaliserade och konkreta och du själv är i kontroll över dom, istället för att dom styr dig.
PS! Det kommer kanske krävas mer än en timme. En timme kanske var vad som behövdes den dagen eller så länge man orkade känna känslan den dagen. Imorgon, däremot, är en annan dag. Gör vad du kan IDAG däremot.
Till dig som ger sig in på en resa mot inre arbete:
Jag uppskattar arbetet du gör.
Jag hejjar på dig.
Du är modig som vågar möta dina mentala spöken.
Ta hand om dig!