”Is it possible to bring history to life in order to change the future that lies dormant in the present?” frågar Kristina Fjelkestam I essäsamlingen "Rethinking Time. Essays on History, Memory, and Representation" (Ruin & Ers, 2011). I sin essä i samlingen svarar hon på frågan genom att använda sig av en specifik scen från Fanny Lewalds bok Jenny (1843) som ett av flera exempel.
Scenen utspelar sig under en tillställning där huvudkaraktären Jenny blir tillfrågad att sjunga.
Jenny, som för övrigt är judinna, kliver upp och börjar sjunga F.W. Kücken’s The Jewish Girl.
Man får följa med i den tidsresa publiken och Jenny själv gör under sången. Jenny återupplivar historien genom sången då både hon själv och publiken känner smärtan i flickan som sången handlar om.
Med textrader som “Where are they now, the sons of the old tribe? / They have fallen in dark and bloody battle!” berör Jenny publiken och samtidigt sig själv. Samtidigt som publiken åker tillbaka i tiden får de insikt om sin samtid. Det blir under sången tydligt vad en potentiell framtid kan innebära om samtiden fortsätter gå i samma spår som den gör nu. Den framtid publiken ser framför sig skulle innebära en djup fortsatt smärta för det judiska folket, som redan fått lida nog. Låtens text är politisk i den mening att den uppmanar till handling när Kristina bland annat skriver: ”But the main ingredient here is the declaration at the end of the song, which comprises suggestions for future actions to end the oppression”. I låttexten existerar även subjekt och objekt. Subjekten i låttexten är publiken själva medan objekten är det judiska folket; vilka Jenny utnyttjar sin röst för att föra en talan för. Publiken har svårt att uttrycka känslorna kring sin insikt om att de är objekten i låttexten när Jenny sjunger “Oh! My beloved native home, oh, Fatherland! when will Jehovah become your hand of vengeance?”.
Kristinas tes i essän är att de upplevelser vi får av vittnesmål så som i Jenny leder till politiska konsekvenser. Kristina skriver därför också: ”This insight, like the spectre, is indeed transient yet leaves nothing unchanged. The embodiment of the ghost has thus transformed sub- lime aesthetics into politics, which leaves me with no other conclusion: Histories matter”.
Kristinas essä sätter punkt på någonting viktigt i år 2020s samtid. Att läsaren förstår vad det är Kristina skriver säger någonting om den moderna människans förhållande till tid. Vi förstår hur man kan kastas mellan olika tidslinjer och hur händelser som utspelat sig i det förgångna kan påverka vår syn på nutid och hur nutid kan påverka vår syn på det förgångna. Till exempel kan man tycka att en människa behandlat en otroligt hemskt, men ha svårare för att döma personen om en till exempel i nutid skulle få reda på att personen befann sig under vissa omständigheter som gjorde att den var någon annan än sitt vanliga jag. Man kan också ändra sitt synsätt på samtiden på det vis som beskrivs i Jenny. Genom att beskriva en historia öppnas publikens ögon och de funderar på om det finns spår av historien även i nutid.
Ett annat exempel är Primo Levis bok De förlorade och de räddade där han vittnar om sin tid i Auschwitz. I ett kapitel berör han också ämnet om människans förmåga att kastas mellan dåtid och nutid. Han säger även att händelserna som hänt har hänt, men att vi kan se på det förgångna och vår samtid med andra ögon även om han har mer att säga om ämnet. Han beskriver just hur vårt minne och perception kan skriva om händelser. En person kan till en början ses som att den dödat en annan, men senare förstås som att den agerat i självförsvar. På detta vis menar Levi att människor kan ”skriva om historia”.
På grund av människans förmåga att skriva om historia på det vis som Levi beskriver behövs extra försiktighetsåtgärder tas när man representerar det förgångna för att undvika förödande konsekvenser. Viktigt är också att ta i akt när historia presenteras i syfte att ge publiken en varning, då varningen enbart är baserat på spekulationer då det kan tas emot av publiken på ett annat sätt än vad intentionen var. Idag kan man se till exempel se Hédi Fried bära vittnesmål men att människor använder hennes vittnesmål kontraproduktivt. Hédi vill synliggöra varningstecknen för när folk blir fråntagna sina rättigheter och värdighet successivt. Istället för att människor lyssnar på vittnesmålen och tar till sig av dess lärdom förtrycker människorna istället förövarna och behandlar de på samma sätt som deras tidigare offer (genom att ta ifrån dem deras rätt att utrycka sina åsikter och avhumaniserar dem). En feltolkning av vittnesmåls subjekt och objekt kan också förekomma.
Möjlighet finns att en nutida person oskyldigt kan bli utpekad som en förövare i en dåtida händelse och därmed bli en förövare även i nutid. Till exempel kämpar folk ännu med att ta ställning till frågan om vore rätt att döma en hel grupp (till exempel alla tyskar) för vad deras förfäder gjort (en del var nazister under andra världskriget och orsakade direkt och indirekt enormt lidande).
Det tycks för övrigt finnas en moralisk ratio mellan förtryck och offer. Finns det en gräns för hur mycket förtryck som är okej att utsätta en förtryckare för, eller kommer förtryckaren för alltid att ”förtjäna det”?
.
Det är viktigt för offer att få komma till tals på det vis som Kristina beskriver att Jenny får göra. Kristina skriver: ”To be sure, the audience already feels the inexpressible sorrow of the Jewish people [...]” vilket kan tolkas som att det är viktigt för offren att komma till tals och berätta sin upplevelse av historien.
Ur ett evolutionsperspektiv tog vissa historiska händelser plats igår. Det är trots allt bara 81 år sedan 1939 och det tog ca 10 år innan man filmatiserade terrordåden under 11 september 2001. Är det möjligt att under sådan kort tid få tillräckligt med perspektiv? Det är upp till var och en att besvara dessa frågor då de är nödvändiga att ägna en tanke åt. Även om dessa frågor är svåra att svara på så är det positivt att de väcks och att folk gör medvetna ställningstaganden till dem.
Referenser:
Ruin, Hans ; Ers, Anders "Rethinkin Tim essays on history, memory, and representation"
Södertörns högskola, Huddinge (2011)
Lewald, Fanny "Jenny" (1843)
Levi,Primo " De förlorade och de räddade" (1986)