Enligt Goffman är ansiktet den positiva värdering om sig själv en person gör anspråk på genom vad andra tänker att denne har för mönster av verbala och icke-verbala handlingar vilka förmedlar dennes ståndpunkt om situationen som sådan och sig själv i relation till situationen (Goffman 1995, 1).
Människor vill antingen behålla sitt eget ansikte och hjälpa andra att behålla sina ansikten eller både och. När personer interagerar så accepterar de oftast varandras ståndpunkter. Acceptansen är inget mål i sig utan är det sätt vi människor navigerar i den sociala världen och interagerar. Jag vill kanske uttrycka mig om min tro eller ideologi och uttrycker mig därför på ett sätt som jag tror samtalspartnern skulle acceptera. Om jag skulle få samtalspartnerns ståndpunkt att framstå i dålig dager skulle det även få mig att framstå i dålig dager som en person som får andra att framstå i dålig dager. Det hela är ett socialt spel på detta vis som alla är med i och är bekant med dessa regler.
Det sätt på vilket man räddar sitt ansikte om det förlorats kan skilja sig mellan kulturer och grupper beroende på vilka handlingar som är accepterade och oaccepterade och därmed vilka handlingar som kan ge tillbaka en sitt ansikte. Man måste alltså vara medveten om hur man uppfattas för att veta vilken åsikt det är som ska ersättas med vilken för att ge en annan bild av sig själv (Goffman 1995, 3).
Vi räddar andras ansikten på det vis att vi tar på oss att göra det de själva verkar oförmögna att göra för att rädda sitt ansikte. Min farbror jag inte vill krama kanske jag ändå ger en kram för att undvika att han ser dum ut i andras ögon om jag säger nej (Goffman 1995, 3).
Genom self-denial kan prosocialt beteende beteende förstås. Jag kanske stiger åt sidan för någon och säger “efter dig”, men detta för mitt egets ansiktes skull då det får mig att framstå i goda dager i andras ögon.
Medlemmar i en grupp kan ha samma ansikte vilket innebär att hot mot en medlems ansikte blir ett hot mot hela gruppens ansikte (familj, vän, släkt). Gängbråk i slumområden uppstår bland annat till följd av en gängmedlem blivit förolämpad och att resterande medlemmar i gruppen nu samarbetar för att ta tillbaka gruppens ansikte (Goffman 1995, 6).
Goffman skulle jag placera under “subjektivism” därför att han utgår ifrån människors uppfattningar och tankar för att förklara den sociala strukturen. Även om han ingående tar sig an ämnet om hur den sociala strukturen är beskaffad så är det ändå individens tankar som förklarar beteendet som har skapat denna sociala strukturen. Han menar att moraliska regler finns och tvingar sig på människan. Hans huvudsakliga fokus är ändå på människans tankar och uppfattning om hur en bör förhålla sig till dessa regler (Goffman 1995, 7).
Källförteckning:
Goffman, Erving. 1995. On face work. An analysis of Ritual Elements in social interaction. Psychaitry Interpersonal and biological process.
https://1lib.eu (Hämtad 2020-09-30)