Jag har funderat mycket på det där med när någon säger att man ska släppa något.
Jag har rett ut lite varför det begreppet kan orsaka förvirring hos folk hur välmenande den som sa det än var.
Jag har rett ut lite varför det begreppet kan orsaka förvirring hos folk hur välmenande den som sa det än var.
Det första jag vill nämna är att släppa någonting kan vara svårare än en del får det att låta.
Låt säga att jag har en händelse som påverkat mig. Motsvarande fysisk vikt så väger denna händelse 1KG. Det kan jag bära dit jag vill dumpa det. Det är lätt att släppa.
Låt nu säga att jag har någonting som väger 80kg. Nu blev det rejält svårt. För att ta dessa 80kg dit jag ska dumpa det så krävs det en hel del. 500 meter är ingen lång sträcka, men ska man bära 80kg så kommer det ta sin lilla stund. Idag kanske jag orkar bära den 100m. Imorgon kanske jag är supertrött och bara orkar 25 meter. I övermorgon kanske jag tar 100 meter till. På tre hela dagar har jag alltså lyckats ta mig halva vägen för att dumpa av min 80kg hänelse där den ska vara och släppa den. Detta utan hinder, vilket kanske hade saktat ner processen ännu mer om jag stött på några.
Jag hoppas ni förstår grejjen. Vissa saker tar olika lång tid. Och kom ihåg detta: DET ÄR HELT OKEJ ATT DET GÖR DET! Ta det lugnt! Gör du arbetet kommer du fram till slut! Vi har alla olika styrka av olika anledningar vilket gör det lättare eller svårare att släppa taget om vissa saker.
En annan sak värd att nämna är anledningen till att vissa saker som tycks vara lätta kan vara svårare att släppa taget om än förväntat.
Låt säga att jag har 1 kg som jag ska ta med mig för att dumpa. Det är tungt ändå. "Varför" tänker jag och försöker frenetiskt. Jag tänker att "någon måste ha missat att skriva till två nollor på den här vikten. Den känns som 100kg snarare än 1...". Så småningom ser jag att det går en lina mellan min 1kg vikt som det sitter fast andra vikter på. Min vikt sitter ihop med 20kg. 50kg. 2kg. 30kg....
Förståeligt att det var tungt?
På samma sätt kan det fungera i våra sinnen. Jag har en enkel uppgift som jag fått feedback från en lärare. Låter kanske relativt lätt att tänka "whatever! uppgiften blev gokänd, så nu är det över. Skitsamma vad läraren hade för petitesser att påpeka".
MEN!.....denna enstaka lilla 1kg händelse sitter fast med andra händelser där folk påpekat att de tyckt att jag vart en dålig person just på grund av att jag fått dåligt betyg. Kanske har de tillskrivit mig egenskaper som lat.Detta gör att hela min självbild påverkas av hur jag blir bedömd av andra.
Kanske har jag haft någon i min närhet vars uppmärksamhet jag bara fått när jag presterat på topp. Det i sig gör att jag får en bild av att jag måste vara perfekt för att bli älskad.
Så jag måste först lossa vikterna/händelserna från varandra. Sedan måste jag ta vart och ett av dom till dit dom hör hemma.
En del har oturen att de har svårt att se att händelserna hänger ihop, och släpar på 1kg vikten med de övriga vikterna bakom och tar kanske år för att komma fram. Bättre det än aldrig även om det är synd på slösad tid och energi.
På dessa sätt kan en händelse bli väldigt komplex och svår att "släppa".
Låt säga att jag har en händelse som påverkat mig. Motsvarande fysisk vikt så väger denna händelse 1KG. Det kan jag bära dit jag vill dumpa det. Det är lätt att släppa.
Låt nu säga att jag har någonting som väger 80kg. Nu blev det rejält svårt. För att ta dessa 80kg dit jag ska dumpa det så krävs det en hel del. 500 meter är ingen lång sträcka, men ska man bära 80kg så kommer det ta sin lilla stund. Idag kanske jag orkar bära den 100m. Imorgon kanske jag är supertrött och bara orkar 25 meter. I övermorgon kanske jag tar 100 meter till. På tre hela dagar har jag alltså lyckats ta mig halva vägen för att dumpa av min 80kg hänelse där den ska vara och släppa den. Detta utan hinder, vilket kanske hade saktat ner processen ännu mer om jag stött på några.
Jag hoppas ni förstår grejjen. Vissa saker tar olika lång tid. Och kom ihåg detta: DET ÄR HELT OKEJ ATT DET GÖR DET! Ta det lugnt! Gör du arbetet kommer du fram till slut! Vi har alla olika styrka av olika anledningar vilket gör det lättare eller svårare att släppa taget om vissa saker.
En annan sak värd att nämna är anledningen till att vissa saker som tycks vara lätta kan vara svårare att släppa taget om än förväntat.
Låt säga att jag har 1 kg som jag ska ta med mig för att dumpa. Det är tungt ändå. "Varför" tänker jag och försöker frenetiskt. Jag tänker att "någon måste ha missat att skriva till två nollor på den här vikten. Den känns som 100kg snarare än 1...". Så småningom ser jag att det går en lina mellan min 1kg vikt som det sitter fast andra vikter på. Min vikt sitter ihop med 20kg. 50kg. 2kg. 30kg....
Förståeligt att det var tungt?
På samma sätt kan det fungera i våra sinnen. Jag har en enkel uppgift som jag fått feedback från en lärare. Låter kanske relativt lätt att tänka "whatever! uppgiften blev gokänd, så nu är det över. Skitsamma vad läraren hade för petitesser att påpeka".
MEN!.....denna enstaka lilla 1kg händelse sitter fast med andra händelser där folk påpekat att de tyckt att jag vart en dålig person just på grund av att jag fått dåligt betyg. Kanske har de tillskrivit mig egenskaper som lat.Detta gör att hela min självbild påverkas av hur jag blir bedömd av andra.
Kanske har jag haft någon i min närhet vars uppmärksamhet jag bara fått när jag presterat på topp. Det i sig gör att jag får en bild av att jag måste vara perfekt för att bli älskad.
Så jag måste först lossa vikterna/händelserna från varandra. Sedan måste jag ta vart och ett av dom till dit dom hör hemma.
En del har oturen att de har svårt att se att händelserna hänger ihop, och släpar på 1kg vikten med de övriga vikterna bakom och tar kanske år för att komma fram. Bättre det än aldrig även om det är synd på slösad tid och energi.
På dessa sätt kan en händelse bli väldigt komplex och svår att "släppa".