mindprisoner.blogg.se

En blogg om retorik,filosofi och psykologi. Allt ifrån tankar om varför folk är fientliga mot tiggare, hur man på bästa sätt står upp för de svaga till hur sverigedemokraterna kom till makten med bibeln

visst gör det ont när knoppar brister

Idag kom jag att tänka på när jag var liten och hade växtvärk. 
Ni vet den där känslan som lixom ilar i lederna- som när det ilar i tänderna. 

sedan kom jag på att jag har upplevt den känslan i vuxen ålder också. fast på ett annorlunda sätt. 
Precis samma värk- fast på ett emotionellt plan. 
Jag tänker att växa både fysiskt och psykiskt gör ont. Båda medför växtvärk. 

Och för ett tag sedan lärde jag mig att detta faktiskt är ett faktum.

Man kan ha flera olika tankar och föreställningar i huvudet. 
Men om några av dessa tankar inte kan samexistera med varandra så måste den ena försvinna. 
Och då försvinner den tanken ner i det undermedvetna. 
Så när man till exempel går i terapi så plockar man fram de tankarna som kommit ner i det undermedvetna till det medvetna. 
Och vad händer då? Jo då ligger de tankarna som legat i det undermedvetna och krockar med de tankar som den inte kommer överens om. Och det är klart att det känns. Det är bl.a därför terapi kan kännas väldigt tungt. 
Det tar ju mycket kraft liksom. Och ovanpå det så rör man dessutom upp en massa känslor. 
Men det är ju för att växa. 
Man vill ju ta en titt på det som finns i det undermedvetna för att observera det. 
Kanske finns det saker där som man vill behålla istället för något annat i det medvetna. 
Kanske inte- men det kanske är bra att observera det som finns i det undermedvetna, för det kanske säger en del om vårt beteende. 

Så min slutsats: det är inte konstigt att det gör ont att växa

en sådan där dag är okej

idag är en sådan där dag.....
-En sådan där dag då jag googlat "meningen med livet". 
- en sådan där dag då jag blivit spyfärdig av min spegelbild
-en sådan där dag då jag undrat vad jag ska göra för att göra denna dagen betydelsefull
-en sådan där dag då tiden tycks rinna iväg och jag inte hinner göra något
- en sådan där dag då jag känner att jag är värdelös och inte tillför något till världen. 

Men det är okej. Det är en del av att vara människa. 
Och det är så jag vet att jag lever

hälsa till vikt

jag är en av de där typiska medelmåttorna. 
Jag har aldrig varit riktigt slank, men aldrig heller ordentligt överviktig. 
Men jag har väl alltid haft en önskan att komma över gränsen och bli sådär slank. 
Men det är först nu jag har lyckats. 
Och det var inte på det sättet jag trodde det skulle vara. 
Det som hände var att jag ville bli hälsosam. 
Jag hade också en kompis som gjorde samma resa , och fortfarande gör för den delen. 
Hon går på en diet. Vi började prata kalorier och dieter och liknande. 
Men då började jag fundera på saker som " vad är en kalori egentligen?"...
och då slog det mig att allt jag har tagit allt för giver om vad jag läst vad dietister och läkare sagt. 
Och jag började ta ansvar för min egen hälsa. 
Jag började göra research. Jag började läsa på om vad olika livsmedel innehåller, och vad det innehållet gör med min kropp. 
Jag slutade alltså äta mina kännslor- och började istället äta sådan mat som ger min kropp den effekt jag är ute efter. 
T.ex så vill jag skaffa muskler. Hjärtat är en muskel som jag vill stärka så den orkar med allt jag kommer göra resten av mitt liv.
Då fick jag läsa på om vilken mat som är den bästa för detta. 
Och då slog det mig att jag också behöver se hur mycket av allt jag behöver.
Och så fick jag experimentera på vilket sätt jag kan få i mig allt jag behöver. 
Ibland är jag inte sugen på den där tallriken med sallad. Ibland vill jag bara få äta mitt kött.
Då hittade jag mitt sätt genom att mixa broccoli och spenat och hälla kryddor så det blev en sås av det istället. 
Och om jag mår dåligt någon dag. Tja, då fick jag tänka vad jag ätit den dagen, och sedan utesluta något av det nästkommande dag för att se om det hjälper. Om inte, så fortsätter jag tills jag hittat källan. 
JAG och enbart JAG har ansvaret över min hälsa och mitt välmående