I filmen "min lilla syster" får man följa Stella, en flicka vars tonåriga storasyster, Katja, lider av ätstörningar.
Man får följa i filmen se allt ifrån Stellas perspektiv.
Jag tyckte filmen visade en viktig del i ätstört beteende som sällan tas upp.
Och det är det faktum att det för en person med ätstörningar inte bara spelar roll VAD man äter utan NÄR man äter.
Vi tar en scen i början av filmen som exempel.
Stella äter upp Katjas ägg i kylskåpet.
När Katja kommer hem från sin träning får hon ett utbrott när hon ser att någon ätit hennes ägg.
Hon skriker och förklarar argt och tydligt att hon skrivit sitt namn på just för att tanken var att hon skulle äta det precis NU NU NU efter att hon hade tränat.
En annan sak som det tar upp är just att de olika ätstörda beteendena kan överlappa varandra.
Katja växlar mellan att hitta på ursäkter för att äta (anorexi), hon är manisk gällande träning (ortorexi) och ger till slut upp och väljer att överäta tills hon kräks själv eller stoppar fingrar i halsen (bullemi).
Och jag tänker att i dagens samhälle så kan det vara väldigt svårt att upptäcka ätstörningar eller se varningstecken på ätstörning som håller på att utvecklas.
Man ska äta rätt, träna och vara hälsosam...vad det nu innebär...
Det är hur som väldigt lätt att gömma sig bakom dom argumenten att "jag har läst på och det är faktiskt inte nyttigt med så mycket kött" , "vi äter allmänt för mycket egentligen".....
Och sedan med träningen är det ju ingen som reagerar på då det nästan är som en trend med träning.
Och en annin viktig sak som man får se i filmen är NÄR man ska reagera. För det kan vara svårt att se när gränsen är överskriden mellan hälsosam och ätstörning.
Och hur man ser det är den orimliga illskan och ångesten.
Om man t.ex blir arg eller får ångest för att man t.ex missar träning EN dag- det är inget bra tecken.
Det är ingen rimlig reaktion.
Eller som i filmen att man får ångest om ens matschema inte följs till punkt och pricka.
Och det kan ofta vara så att personen t.ex får en kick av sitt beteende en kort sekund för att sedan hamna i en dipp igen. Som att de får en sugar-low efter en sugar-rush.
Och ofta kan ett tecken på ett ätstört beteende vara att de blir deffensiva när man frågar personen rakt ut.
De kanske frågar hur man kan vara så dum att man ens frågar det och undrar om man inte litar på att personen har koll på läget.
De vänder på det och får en att börja tveka på sig själv istället. De vänder fokuset till dig helt enkelt.
Men stå på dig! Fråga rakt ut hur du kan hjälpa. Och behövs utomstående hjälp så kalla in.
Och viktigt att komma ihåg: En person med ätstörningar avskyr att känna sig iaktagen när den äter.
Så lägg upp en plan för att få personen att inte känna sig iaktagen (även om hen såklart är det).
Och ha tålamod framförallt.
Jag kom att tänka på ett program jag såg där en person inte kunde fortsätta äta efter att alla andra ätit klart.
Det var just för att hon tänkte att om de andra ätit upp så satt de och väntade ut denne.
Och detta skedde såklart trotts att hon viste att hon hade en rimlig portion på sin tallrik och att hon ätit långt ifrån tillräckligt.
Kom ihåg att anorexi också är ett fokus på mat. Det är ett extremt fokus på att hitta lösningar för att komma undan att äta. Så stor del av deras dag går åt till att tänka på mat. Så ibland kan de behöva distraheras från att tänka på mat. Prata om vad som helst. Bara babbla på och inte ge utrymme för att tänka på mat.
Detta för att få vila sig lite för att sen återgå till att ta tag i problemet.
Och är du anhörig. Se till att söka hjälp! var inte ensam i detta! du är minst lika viktig!
Man får följa i filmen se allt ifrån Stellas perspektiv.
Jag tyckte filmen visade en viktig del i ätstört beteende som sällan tas upp.
Och det är det faktum att det för en person med ätstörningar inte bara spelar roll VAD man äter utan NÄR man äter.
Vi tar en scen i början av filmen som exempel.
Stella äter upp Katjas ägg i kylskåpet.
När Katja kommer hem från sin träning får hon ett utbrott när hon ser att någon ätit hennes ägg.
Hon skriker och förklarar argt och tydligt att hon skrivit sitt namn på just för att tanken var att hon skulle äta det precis NU NU NU efter att hon hade tränat.
En annan sak som det tar upp är just att de olika ätstörda beteendena kan överlappa varandra.
Katja växlar mellan att hitta på ursäkter för att äta (anorexi), hon är manisk gällande träning (ortorexi) och ger till slut upp och väljer att överäta tills hon kräks själv eller stoppar fingrar i halsen (bullemi).
Och jag tänker att i dagens samhälle så kan det vara väldigt svårt att upptäcka ätstörningar eller se varningstecken på ätstörning som håller på att utvecklas.
Man ska äta rätt, träna och vara hälsosam...vad det nu innebär...
Det är hur som väldigt lätt att gömma sig bakom dom argumenten att "jag har läst på och det är faktiskt inte nyttigt med så mycket kött" , "vi äter allmänt för mycket egentligen".....
Och sedan med träningen är det ju ingen som reagerar på då det nästan är som en trend med träning.
Och en annin viktig sak som man får se i filmen är NÄR man ska reagera. För det kan vara svårt att se när gränsen är överskriden mellan hälsosam och ätstörning.
Och hur man ser det är den orimliga illskan och ångesten.
Om man t.ex blir arg eller får ångest för att man t.ex missar träning EN dag- det är inget bra tecken.
Det är ingen rimlig reaktion.
Eller som i filmen att man får ångest om ens matschema inte följs till punkt och pricka.
Och det kan ofta vara så att personen t.ex får en kick av sitt beteende en kort sekund för att sedan hamna i en dipp igen. Som att de får en sugar-low efter en sugar-rush.
Och ofta kan ett tecken på ett ätstört beteende vara att de blir deffensiva när man frågar personen rakt ut.
De kanske frågar hur man kan vara så dum att man ens frågar det och undrar om man inte litar på att personen har koll på läget.
De vänder på det och får en att börja tveka på sig själv istället. De vänder fokuset till dig helt enkelt.
Men stå på dig! Fråga rakt ut hur du kan hjälpa. Och behövs utomstående hjälp så kalla in.
Och viktigt att komma ihåg: En person med ätstörningar avskyr att känna sig iaktagen när den äter.
Så lägg upp en plan för att få personen att inte känna sig iaktagen (även om hen såklart är det).
Och ha tålamod framförallt.
Jag kom att tänka på ett program jag såg där en person inte kunde fortsätta äta efter att alla andra ätit klart.
Det var just för att hon tänkte att om de andra ätit upp så satt de och väntade ut denne.
Och detta skedde såklart trotts att hon viste att hon hade en rimlig portion på sin tallrik och att hon ätit långt ifrån tillräckligt.
Kom ihåg att anorexi också är ett fokus på mat. Det är ett extremt fokus på att hitta lösningar för att komma undan att äta. Så stor del av deras dag går åt till att tänka på mat. Så ibland kan de behöva distraheras från att tänka på mat. Prata om vad som helst. Bara babbla på och inte ge utrymme för att tänka på mat.
Detta för att få vila sig lite för att sen återgå till att ta tag i problemet.
Och är du anhörig. Se till att söka hjälp! var inte ensam i detta! du är minst lika viktig!
